Det r natten

d mnen vilar i dimma

Djupa dalar omger mig

i mrka och bistra stunder

Dit skuggor aldrig nr

min sjl fralltid dansa



Och p fjllet, trden breder ut sig

till en evig skog framfr mig

Med fackla i hand, p min stig jag vandrar

tills mrkret lgger sin slja ver mig



I ensamhet, mot slutet jag frdas

Ljusets strlar soom vatten rinna af mig



Ett sken,

lyser p mig

i mitt hjrta, i min sjl

en port,

str p glnt

i mitt hjrta, i min sjl



En reflexion af tankar

och knslor

speglas i tystnadens glans

Med vidppna vener

och fruset blod

in i okndheten jag far