Jag sg en man vada ned i vattnet

Jag frgade vart han skulle g

Han sa: -Jag gr dit benen br mig

Det ska inte va svrare n s



Han talade om himmelen och havet

Han valde de slitnaste ord

Man orden fick liv d de kom ur hans mun

Ja, det var som om jag pltsligt frstod



Att vi r mnga som talar om havet

Men f har havet i sin blick

En gng mtte jag en man med sna gon

Men ingen jag frgat vet vart han gick



Och vi r mnga som talar om himlen

Men f kan frst en evighet

Jag sg en man han, bar himmelen inom sig

Men var han finns nu finns det ingen som vet



Jag sg en man vada...

Han talade om himmelen...

Att vi r mnga...

Och vi r mnga...



Han sg solen i gonen

Han var ltt som en vind

Han sg bortom det bl p himmelen

D han gick fll en tr p hans kind



Fr vi r mnga...

Och vi r mnga...