Jag satt fattig som en lus

i mitt omoderna hus

till klockan tre varenda natt

Jag var en ung rebell

kvll efter kvll

Jag var en gud

som kikna av skratt

Sa nn sitt! sa jag st

Sa nn stopp! sa jag g

Jag stod vid sidan om

med min grimas

Sa nn kften! s skrek jag

Sa nn lova! s svek jag

allt fr att hlla

min frihets bas

Nr Nixon bomba Hanoi

den dr julen

gick jag med dom andra

till Amerikas ambassad

Annars skydde jag marscher

och makter och mten

som ville mrklgga sinnet

och hindra en grabb

att va fri och glad



Jag gick med ftterna bara

mitt bland fllornas fara

Jag var frsvunnen

innan nn kom fram

Dom sa: Ta dej i kragen

men jag gav fan i lagen

och mitt hr

kom aldrig i nrheten av en kam

Jag hrde solrosen sjunga

nr ntterna var tunga

Jag sg gryningen komma

som lfte och hopp

Jag kunde lyfta frn marken

nr jag sprang genom parken

och knde vingarna

vxa fram ur min kropp

Jag skrev dikter och snger

under almarna

Jag var Rimbaud

i min egen apocalyps

Jag kunde skratta t en hippie

och grta t en progg

och sparka en vnsterpuritan

i hcken

och klippa av en sidenslips



Vi var berusade

Vi var frlskade

Vi var frtvivlade

frbannde

frsummade

Vi kom frn hem och borg

Vi kom frn gator, torg

Vi var p rymmen frn allt

som var stelt och kallt

Som ville ha oss ner p kn



Vi sa: Ett land vars ungdom

inte gr uppror

r ett land som det r synd om

Och vi sa det p ett stt

som drp av svett

Vi sa: Finns det liv efter dden

s r det hitom

Dom tog oss ibland

med batongen i hand

frskte banka oss till lydnad

och hut

Men i gryningen var v