I Samborombon, en liten by frutan gata

den ligger inte lngt frn Rio de la Plata,

nstan i kanten av den bla Atlanten

och med Pampas bakom sig mnga hundra grna mil,

dit kom jag ridande en afton i april

fr jag ville dansa tango.

Dragspel, fiol och mandolin

hrdes frn krogen och i salen steg jag in,

dr p bnken i mantilj och med en ros vid sin barm

satt den bedrande lilla Carmencita.

Mamman, vrdinnan, satt ivrn,

hon tog mitt ridsp, min pistol och min manton.

jag bjd upp och carmensita sa:

-Si, gracias, seor, vamos a bailar este tango!

-Carmencita, lilla vn,

hller du utav mig n?

Fr jag tala med din pappa och din mamma,

jag vill gifta mig med dej, Carmencita!

-Nej, Don Fritiof Andersson,

kom ej till Samborombon,

om ni hyser andra planer nr det gller mej

n att dansa tango!



-Ack, Carmencita, gr mej inte s besviken,

jag tnkte skaffa mej ett jobb hr i butiken,

skta mej noga, bara spara och knoga,

inte spela och dricka men bara lska dej.

Sj, Carmencita, det r nd blott fr mej,

sj, som du vill dansa tango.

-Nej, Fritiof, ni frstr musik

men jag tror inte ni kan st i e butik,

och frresten sa min pappa just i dag att han visste

vem som snart skulle fria till hans dotter.

En som har tjugotusen kor

och en estancia som r frfrligt stor.

han har prisbelnta tjurar,

han har oxar, fr och svin

och han dansar underbart tango.

-Carmencita, lilla vn,

akta dej fr rika mn!

Lyckan den bor ej i oxar eller kor,

och den kan heller inte kpas fr pengar.

Men min krlek gr dej rik,

skaffa mej ett jobb i er butik!

Och nr vi blir gifta sta ungar ska du f,

som kan dansa tango.