I mrkret jag vandrar

under mnbelyst himmel

Med vindarna jag dansar

genom sorgens kalla rike



Af mrkret, af kylan

livets ljus frs

i vinter griftens glans

Af hatet, af vreden

ljuset blev drpt

i dagens frintade slut



En kall frusen mark

breder ut sig under mig

ver fltet in i djupa skogen

Ur dimman frn slottet

en mrk ruggig skugga

tar mig genom sinnets lsta port



Skenet frn solen brnner,

aldrig mer

I drmmens tanke jag frdas

och ser,

evighetens avgrund ppnas

I fullmnens dystra sken