Nu biter frosten igen

och parkerna brinner som eld

Och himlen ver Vsterbron

r gaslgebl nu ikvll

Jag ser ut ver stan

du r dr nnstans

Ensam eller kanske i en annan mans famn



Ett hr som kastar till

i vimlet utanfr en affr

Jag har sett det ngra gnger nu

men du r inte dr

En doft gr genom rummen

en rst i en biosalong

Ett brev som aldrig kommer

En radio, en sng



Jag lngtar inte lngre efter att ha dej hr

men jag saknar dej

Som om min sjl har gtt ifrn mej

fr att vara hos dej

s saknar jag dej

Jag nskar att jag aldrig

hade trffat dej dr

Sna som vi vet nog inte vad krlek r

men jag saknar dej



Nu lyfter man btarna ur kanalen

Snart fryser fjrden hr till is

Snart sjunker dom hr tornen

och taken ner i ett rkallt dis

Folk drute bryter upp och flyttar in

frn smstder, skogar

frn tristessens vinande vind

Vi tar oss fram s gott vi kan

mellan drm och verklighet

Vi blir vad vi vljer

Vi blir vr ensamhet



Jag lngtar inte lngre efter att ha dej hr...



Den hr krleken hnger kvar

som en hemls hnger kvar i en bar

Stolarna p bordet, alla har gtt

Han sitter kvar dr han sitter

som om han inget frsttt



Som om min sjl har gtt ifrn mej

fr att vara hos dej

s saknar jag dej

Vid ett middagsbord bland folk

i en tunnelbanevagn

d saknar jag dej

Som vintern saknar vren

som den kloke saknar dren

som en salva ver sren

som herden saknar fren

saknar jag dej



Nr jag knner doften av pplena

p Sdermalmstorg

Nr jag tyngs ner av en brda

pressas av en sorg

som viskar i mitt ra

att jag varken kan eller vill

lska igen, att min krlek

inte rcker till

Att jag r dd fr live