Jag står här på gatan vi bodde på

en gång var den hela vår värld.

Men ingenting känns lika dant som då

inga lyckliga mäniskor bor här.

Dom dörrar som alltid stod öppna då

är stängda och låsta idag.

Fast alla är ensamma hemma ändå

så blev det för oss som blev kvar.



Kom och ta mig långt här ifrån

långt här ifrån, långt härifrån

Ja, kom och ta mig långt här ifrån

kom ta mig långt härifrån.



Jag minns att dom sa du var rastlös då

att stan var för liten för dig.

Jag förstod inte alls vad dom menade då

men jag önskar dom sagt så om mig.

Fast inget skulle få skilja oss åt

så såg jag ditt tåg ge sig av.

Jag klamrade mig fast vid en skylt och grät

både skylten och vi står kvar.



Kom och ta mig långt här ifrån

långt här ifrån, långt härifrån

Ja, kom och ta mig långt här ifrån

kom ta mig långt härifrån.



Ohh, ohh....



Och om jag fick leva mitt liv igen

så skulle jag ta samma tåg.

Jag förstod inte alls vad du menade då

Jag såg inte alls det du såg.

För fönstren var aldrig så mörka då

och gatan var inte så smal.

Och föresten så skulle vi följas åt

så kom nu jag vill ge mig av.



Kom och ta mig långt här ifrån

långt här ifrån, långt härifrån

Ja, kom och ta mig långt här ifrån

kom ta mig långt härifrån.



Kom och ta mig långt här ifrån

långt här ifrån, långt härifrån

Ja, kom och ta mig långt här ifrån

kom ta mig långt härifrån