I ljuset från min lykta

ser jag skuggan utav sorg,

drömmar som har slocknat

ifrån ett liv som haft sin tid.

Inte kan jag stå och se på

då vi flyr,

verklighet och sanningar

där moralen är fantasi.



Det är ju du själv som väljer,

det är ju du själv som sväljer,

deras sagor och lögner och fjäsk.



Är det sant att även de som talar

högt starkt och rätt

planterar döda blommor?

Då kan det inte vara lätt

för människan att tro

på Gud att han är stor,

när tystnaden breder ut sig

i huset där hon bor.



Det är ju du själv som väljer,

det är ju du själv som sväljer,

deras sagor och lögner och fjäsk.



Kung Bore är död

och våren, den nyvalde

är folkets hjälte.

Visioner föds

och det är dags att befolka

sina massiva luftslott.

Livets panorama,

hallucination, jag har

längtat något så gränslöst.

Ge mig evig insyn

in i drömmarnas land,

först då blir jag lycklig