Pa¥ Ljusa Sidan

Langs de ma¥lade staketen ga¥r en pojke, hamrandes en gren

Tolv eller tretton i sin vansterhand har han en sten

Han ar sin egen herre sager sjalv vad som ar ratt och fel

Samhallet gav upp och han blev fostrad av sitt dataspel

Har pa¥ mig, Gud Fader saker dig

Har pa¥ mig, din Gud behaver dig

Han vill ge dig liv i sin underbara karleksfulla famn

Bland Hakarangens haghus vacks grannar av ett hagljutt bra¥k

Det ar mannen med flaskan som laser allt med va¥ldets spra¥k

Intryckt i ett harn sitter kvinnan och hon snyftar tyst

Kyssar blev till slag hur kunde karleken bli sa¥ ha¥rd och brysk?

Har pa¥ mig...

Langre in mot City under upplysta fasader

I myllret och ljuden av den samnlasa staden

Det vackra folket dansar rusigt genom natten

Men tomheten ekar under maskerna och skratten

Och i gatharn och grander lever offren far ett sjukt system

Dar den starke alltid vinner och den svage ses som ett problem

Far A-lagarna, pundarna och hororna ar det redan kart

Far ingen pa¥ ljusa sidan vill ha sin trygga trevnad stard

Har pa¥ mig